Som vanligt när Ida inte ska till skolan så smiter jag i väg riktigt tidigt till jobbet. På så sätt kan jag åka hem till sjuklingen tidigare utan att tappa en massa tid. För att inte tala om hur effektiv jag är på morgonen när jag är helt ensam utan kolleger, mejl och telefon.
Jag är så fokuserad på att komma iväg tidigt så jag hinner inte ens känna efter om jag är trött. Och det är nog lika bra det.
Så här tidigt är det så himla mörkt ute så jag fuskar lite och tar bilen i dag, känns lite för kämpigt att cykla i väg i mörkret. Med bil känns det även enklare att smita hem till Ida på lunch för att se hur hon mår. I gårkväll var hon hängigare och med lite mer feber än tidigare under da’n, men jag hoppas att hon har fått sova i natt och känner sig piggare i dag.