Plötsligt händer det

Ett halvår tog det ungefär!
Sedan var det dags även för mig att jobba hemifrån. Idag var första da’n och det känns så himla bra, för det har inte känts bra att sitta i ett kontorslandskap bland andra o jobba och sedan trängas på fika- och lunchrasterna med väldigt många andra. Nu kan jag sitta hemma i min ensamhet och fokusera på jobbet inte oron.

Jag kommer dock behöva in på jobbet lite nu och då för allt kan jag inte fixa hemifrån. Men det kommer ju bli en enorm skillnad att vara på jobbet 1 gång varje eller varannan vecka istället för i stort sett varje dag. Är så himla nöjd att min arbetsgivare äntligen tar denna pandemi på allvar. Bättre sent än aldrig….
Men nu måste jag få till en ordentlig arbetsplats. Tror inte att min rygg och min nacke skulle må så bra av att jag sitter vid köksbordet alltför många dagar. Måste även se till att ta mig ut på lunchpromenader nu när jag inte kommer promenera till och från jobbet varje dag. Det blir en utmaning för det är så lätt att fastna i jobbet och skippa promenaden. 

Topp 3 med att jobba hemma?

Tända ljus på arbetsbordet
Myskläder och raggsockar
Nyhetsmorgon i bakgrunden

En kommentar till “Plötsligt händer det”

  1. Sedan i augusti är köksbord min "arbetsplats" på fritiden när jag släktforskar. Bröt höger överarm i axeln i Maj och i augusti fick jag äntligen sitta med datorn men endast om jag sitter vid bordet, får ju inte lyfta något som väger mer än 1.5 kg med höger arm. Känner att det är trist att inte kunna ha tv:n igång samtidigt men jag har nog inte lyssnat på P4 så mycket som jag har gjort sedan augusti. Hoppas du hittar en bra plats att jobba vid. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *