Förra fredagen var det skolavslutning och Ida lämnade nian och grundskolan. Så nu har vi inget grundskolebarn kvar. Lite delade känslor kring det. Som så ofta på skolavslutningen var det strålande sol när vi kom ut från kyrkan. Det är så mysigt att först ha avslutningen i kyrkan och sedan samlas utanför på gräset och säga hej då till alla. En tradition vi har haft sedan nästan 20 år tillbaka.
I år dröjde det lite extra länge innan vi tog oss hemåt. Så många kort som skulle tas, så många kramar att ge och få och så många hej då att säga.
så självklart blev det en hammare i present till honom.
Självklart fick mentorerna presenter från klassen, trots att de aldrig har haft nån lektion med den ena mentorn. Lustigt system 🙂 Men den viktigaste presenten var till Perry ”hammaren”, SO-läraren som verkar vara one of a kind och tack vare smeknamnet var en av presenterna självklar. Inte ofta man hör om någon så populär lärare. Kul att de finns, synd att de är så få.
Ida gav även en blomma till matteläraren som har varit guld värd för Ida och låtit henne sticka i väg i sin fart. Vi ville verkligen visa vår uppskattning, för av erfarenhet vet vi att det inte är självklart för alla lärare.
Ida har älskat matte och klarat av sitt egna ansvar galant. Tidigare matte-lärare har gett henne tråkiga extrauppgifter istället. Alltså sånt borde vara förbjudet, det tog död på all matte-glädje. Så mycket roligare när hon har fått räkna på och slippa vänta in resten 🙂
Efter kyrkan åkte vi hem och åt lite, sedan var det dags att åka till Norrfjärden och barnens kusin Lukas som tog studenten. En trött student bjöd på bubbel och snittar, god buffé och tårta innan han rusade vidare till nästa fest. Det är ett hårt schema för studenter 🙂
