Kategori: Okategoriserade

Det halsonda är tillbaka ? Blir så less, men tur i oturen så har jag datorn med mig hem och kan jobba hemifrån. Jag är ju inte så sjuk att jag behöver sjukskriva mig, men självklart stannar jag hemma för att inte smitta. Att stanna hemma om man känner sig det minsta krasslig är ju det absolut viktigaste nu för att minska smittspridning. Kan kännas jobbigt, konstigt och otroligt frustrerande, tro mig jag vet, men ack så nödvändigt.

Med tanke på mitt immunförsvar som är helt i botten efter dessa månader med förkylning på förkylning hela tiden, så skulle jag inte bli det minsta förvånad om jag även blir drabbad av Corona/Covid-19. Min motståndskraft just nu är ju obefintlig.

Dubbla skärmar vid hemmajobb

Men nu är det slutdeppat och jag får försöka se det positiva i att jag fått gå i mjukiskläder hela da’n, kunnat ha håret i en slarvig tofs, kunnat dricka en massa koppar med gott te i favoritkopparna och att jag slapp gå ut i blåsten o snön.

Jag har även glada barn för nu blir det köpes-mat till middag. Jag vill inte stå och hålla på med mat och eventuellt sprida smitta vidare, så då kändes det som ett bättre alternativ att köpa mat istället.

Efter lördagens kanonväder var det väldigt deppigt att vakna igår till all den vita snön som kommit under natten. Det var ju vår vi ville ha och inte vinter igen. Inte blev det bättre när vi vaknade i morse och såg att det hade snöat ännu mer. Bakslag deluxe.

Ja ja ingen idé att deppa ihop en ledig dag. Istället stannade vi inne och hade det riktigt mysigt medan det blåste och snöade utomhus. Jag lyssnade klart på ljudboken och började på en ny, jag såg en film och jag bakade både morotslimpor och frallor. Det urusla vädret gjorde att det ändå blev en kanondag.

Frallor som vi snart ska provsmaka

Morotslimpor som vi redan har provsmakat. Supergoda!

Inte det vi vill se nu

Så här med strålande sol som i lördags vill vi ju ha vår altan

Nu ska jag ta en kopp te och provsmaka frallorna sen börjar det bli dags att gå o lägga sig för det är ju jobb imorgon och eftersom barnen har lov ska jag försöka vara tidigt på jobbet. Eftersom jag ändå ofta vaknar tidigt och jag inte behöver se till att något barn tar sig upp så är det så skönt att åka iväg tidigt och sedan kunna sluta tidigt också.

Vår resa är först i augusti men som det känns nu lär det inte bli någon Spanien-resa i år. Eller tror ni det hinner vända? Egentligen brukar jag inte tänka så mycket på det eftersom det är så länge kvar och heeelt utanför vår kontroll.

Men när jag tittade igenom kameran och hittade dessa bilder från i somras så var det svårt att inte börja fundera hur det kommer bli. Kommer Ida få bada hela dagarna? Kommer jag få dricka Cava vid poolen?

Det är bara att vänta o se hur det blir. Medan vi väntar har vi det bra här hemma, hela familjen är frisk och det är ju det viktigaste.

Nu har vi ju påsken att se framemot, en påsk utan speciella planer. Så det blev inte heller några inställda planer. Vi ska bara ta det lugnt, mysa, plöja serier och äta en massa gott. Och så fort solen visar sig går vi nog ut en stund. Vila och återhämtning deluxe kommer påsken handla om.

Vilken tid är det ok att gå och lägga sig? Jag ska i alla fall försöka vara vaken till strax efter 9, annars är jag rädd för att jag vaknar efter nån timme för att kroppen tror att jag bara har sovit lite middag. Även igår var jag så himla trött och gjorde inte mycket nytta under dagen. Så jobbigt och tråkigt med trötta och sega dagar. Två såna dagar får räcka så nu hoppas jag på mer energi imorgon.

I väntan på att jag får gå och sova tar jag en kopp ingefära-te, bloggar lite och ser ”Vem bor här?”. Kul att se alla olika hem, man får lite tips och inspiration. Jag har bara sett nån snutt här o där tidigare, men det är ju ett jätteroligt program så nu kommer jag nog försöka se fler avsnitt.

Efter två veckor hemma är det nu dags att åter göra sig i ordning för att gå till jobbet. Nu är det slut på att gå i myskläder hela da’n o med håret i en slarvig tofs och nu måste jag återigen planera och packa matlåda. Men det ska faktiskt bli skönt med lite rutiner och det ska bli riktigt kul att träffa lite folk igen och ha några att surra med under fikastunderna.

Som vanligt börjar jag måndagen med att ta det riktigt lugnt. Redan före 6 är jag hemma igen efter att ha skjutsat Leif till Kiruna-tåget och har då över en timme för mig själv innan det är dags att väcka Ida. Älskar dessa lugna måndagsmorgnar, perfekt start på arbetsveckan.

I torsdags då det var riktigt varmt o soligt bjöd jag hit mamma på eftermiddagsfika. Fast hon fick ta med sitt egna fika och vi satt flera meter från varandra utomhus. Det är väl på det sättet vi får umgås numera trots att vi är friska. Hon är över 70 år och vi gör som myndigheterna säger, så vi har inte träffats ”på riktigt” på ett bra tag.

Enda gångerna vi har träffats är när vi har handlat åt henne och lämnat det utanför dörren, för då passar vi på att prata med varandra på några meters håll. I övrigt är det telefon och FaceTime som gäller nu. Hur länge kommer det vara så här? Just ovissheten är det värsta, att inte veta hur länge det kommer vara så här.

Karantänfika. Jag satt på stolen med beiga skinnet och mamma valde stolen med blå filt.

Det blev inte många timmars jobb i dag. Jag var så omotiverad och hade svårt att komma på nå vettigt att göra i jobbväg, så jag flexade ut och började storstäda istället. Så skönt att ha det gjort inför helgen, älskar känslan av ett nystädat hus. Nästan så att jag måste åka o köpa en bukett blommor imorgon för att fira att huset är nystädat och att min karantän är över.

Alltid när jag har nystädat så får jag sån lust att baka. Inte så konstigt eftersom det är mycket roligare att vara i köket när det är välstädat. Men så onödigt att börja stöka ner och damma med mjöl precis när man har skurat.

Få se om jag ändå kanske bakar lite i morgon för jag har faktiskt ett paket jäst som håller på att gå ut. Måste ju använda upp jästen som är sån bristvara. Jag tycker det är lite lustigt att helt plötsligt verkar alla vilja baka.

Till middag fick vi besök av Olivia o Emil som vågade sig hit nu när mina hostningar mest bara är små harklingar.

Som vanligt hade vi riktigt mysigt och satt länge o åt och pratade. Underbar start på helgen, fast lite svårt att få nån riktig fredagskänsla när man varit hemma så länge.

Jag älskar mitt hus o jag älskar att vara hemma och att få jobba hemma är bland det bästa jag vet. Så jag borde ju vara hur nöjd och glad som helst nu när jag ska hålla mig hemma. Men när man är tvingad att vara hemma och måste jobba hemma då är det absolut inte lika roligt. Tro mig!

Fast lite mysigt är det ju att gå i mjukiskläder hela da’n och dricka gott te (mitt älskade chai-te) istället för jobb-te under dagen. En annan positiv sak är att jag får vara hemma hela morgonen med Ida, i vanliga fall åker jag till jobbet långt innan hon går i väg till skolan. Så helt nattsvart är det definitivt inte.

Chai-te med skummad mjölk

Njuter även över att jag inte är helt isolerad utan att jag kan och får gå på promenader, så att jag kommer ut litegrann och får frisk luft, motion och dagsljus. Igår var jag så inne i mitt jobb så jag glömde att ta mig ut. Det misstaget gjorde jag inte om idag, så på förmiddan flexade jag ut och gick på en ca halvtimmes promenad. Det räckte för att jag ska känna mig mycket gladare o piggare nu ikväll. Tänk vad en liten promenad kan göra för humöret.

Det jobbigaste är dock ovissheten om hur länge det kommer vara så här, det är nog därför jag inte kan njuta fullt ut av att få vara hemma. Hostan verkar inte bli bättre, snarare går det åt fel håll. Tycker att jag har fler hostattacker idag än i helgen och där emellan har jag en del torrhosta. Så resten av veckan blir jag åtminstone hemma.

Dagens höjdpunkt var arbetsmötet med mina kolleger, som jag deltog i via Teams. Så kul att se och höra dem igen efter så många dagar hemma. Kändes nästan som att jag var på jobbet igen.

Morgonte med ingefära. Städat o fint på bordet.

Efter några timmars jobb har det blivit några koppar te och bordet är mycket stökigare.

Efter en mysig o god middag har jag nu sjunkit ner i tv-soffan och det känns som att jag kommer bli kvar här ett tag. Kanske resten av kvällen. Det är ju en hel del sevärt på tv ikväll – Mästarnas mästare, Robinson och framför allt statsministerns tal till folket pga Corona-viruset.

Jag har varit rätt lugn angående Corona men nu börjar jag faktiskt att oroa mig för lite allt möjligt och rent praktiskt känns det jättejobbigt. Har man minsta förkylningsbesvär ska man vara hemma, basuneras ut hela tiden. Men hur lätt är det egentligen i praktiken?!

Förra veckan var jag förkyld och var därför hemma o vilade. Nu är jag feberfri men har fortfarande hosta så därför är det bestämt att jag ska jobba hemifrån till veckan, i alla fall början av den. Men jag känner mig som värsta boven som är hemma. Trots att jag kommer jobba hemifrån känns det ändå som att jag smiter undan. Men går jag på jobbet med hosta gör jag ju också fel, riktigt fel.

Jag tycker det här är skit-jobbigt rent ut sagt. Inte kul att ha känslan att man gör fel vad man än gör. Med tanke på att jag hade ont i halsen i 3 veckor innan jag blev förkyld ”på riktigt”, vågar jag inte tänka på hur länge hostan ska sitta i.

Uppdaterat efter statsministerns tal till nationen: Nu inser jag att jag gör rätt som stannar hemma och måste slå bort mitt egna dåliga samvete. Jag gör rätt, jag gör rätt, jag gör rätt….

Usch jag orkar inte ens tänka på det så nu återgår vi till nå roligare – mat!

Till middag tog vi upp en bit älg-flankstek från frysen, men eftersom biten inte var jättestor tog jag även upp en påse med kyckling-innerfiléer. Jag vill alltid vara säker på att maten inte tar slut innan alla har hunnit äta sig mätta.